|
|
N staba sintadu mi só
Mi só,
Ta pensa na bo
Kretxeu,
Só bó,
Ta kontenpla y admirá
Beleza
Ki bo natureza
Bu fazé ku klareza:
Nuven na Séu,
Ta pasá
Pasá,
Briza na mar,
Ta ondulá
Y rolá
Ta kebrâ na areia,
Nun ton
Di dor
Nun susurru tristi
Y sufredor.
Skuta-m ó flor es gritu
Di dor,
Gritu d'un korasaun
Sufredor,
Di un alma,
Ki ironia
Destrosa.
Supliká mar pa kura-m
Kâ bu kansá,
Nha tormentu nasé
Na partida di nha kretxeu
Pa terra prometida.
Skuta-m ó Séu,
Es nha lamentu
Pedi Deus,
Pa lebia-m nha sufrimentu
Lâmentu dun korasaun feridu
Ki distinu dixá distrosadu
Supliká mar
Pa kura-m nha tormentu
Y nha tortura,
Ki surgi ku partida
Di nh'Amor pa terra lonji.
N spia pa distansia,
N saná
Na horizonti
N odjá-l tà kanbá
Nha legria djunta na nha tristeza
N txorâ:
Partida e un morti pikininu
N pensa
Talves, na regresu
Un dia nu inkontra.
Es speransa ê ka prata
E ka oru
E presi,
E nha versu in koru
Ki-m ta simiá na manhan
Di un pueta
Nun dezeju
Y un gostu profeta
Di priskrevé un distinu
Vindoru.
Pur: R. Kardozu - 1982
Categories: Poemas, Remoaldo Cardoso
The words you entered did not match the given text. Please try again.
Oops!
Oops, you forgot something.